Florida 27:e januari: Dags för hemresa

Så var det dags för hemresa, enligt de papper vi fått av SAS skulle vi åka med 11:30 planet från Orlando för att sedan mellanlanda i New York för hemresa till Stockholm. I New York skulle vi ha nära fyra timmar på oss tills planet skulle lyfta till Arlanda. Det kändes bra.

Låser dörren på Lake Davenport  Blvd 406 där vi bott i sex underbara veckor.

Så blev det inte för när vi checkade in i Orlando så var vi inbokade på ett plan till New York klockan 14:20 vilket innebar att vi endast skulle få en knapp timme på oss i NewYork. 11:30 planet som vi trodde vi var inbokade på var fullsatt  Tjejen i incheckningen sa att 1 timme  skulle bli för knappt i New York för att hinna med planet till Stockholm. Jag kan sätta er på "standbyplats"  på 11:30 planet ifall om det blir några återbud så kanske det fixar sig ändå menade hon. Det gjorde det inte, inga återbud, så nu gällde det att ge järnet i New York.

Inflygning till mellanlandning på flygplatsen Newark  med Manhattan i bakgrunden.

När vi anlände till New York var det 40 minuter till avgången till Stockholm. Benen på ryggen jagade vi ut från planet sedan skulle vi åka tåg till en annan terminal, där skulle vi passera en säkerhetskontroll innan vi åter hade en sträcka till gaten.

När vi nådde säkerhetskontrollen stod en flygvärdinna och undra om det var vi som skulle med planet till Stockholm, då är det bråttom sa hon och hon gjorde så att vi kom först i kön genom alla kontroller. Andfådda var vi sist på planet men vi hade sju timmar att vila oss innan vi åter var hemma i Sverige.

Florida 26:e januari: En underbar sommardag i januari

Hur ska vi ta till vara denna varma sommardag i januari. Förmodligen får vi vänta enda till i slutet av maj för att hitta en lika varm dag i Sverige.

Golf, god mat och dryck samt kultur skulle det bli.

Den vingård vi hade besökt för en vecka sedan hade varje lördag i januari en parkpicknick med musikunderhållning med start klockan 13:00. Målet var med andra ord att hitta en golfbana nära vingården.

Åter en gång in på golfboknings "appen" Golfnow. Inte svårt att hitta en golfbana, det fanns en drös av banor runt vingården och den vi bestämde oss för blev en 15 $ bana som hette Swiss.

Vilken bana, anspråkslöst klubbhus o.s.v. i förhållande till alla andra banor vi spelat på men när vi kom ut på själva banan var den i toppskick, vad vi trivdes under de fyra timmarna vi spelade i det härliga vädret.

Många av Floridas golfbanor ligger i villaområden men denna bana var en landsbygdsbana med naturen inpå. Här kunde man få vitamintillskott av alla apelsinträd intill banan.

Hungriga lämnade vi golfbanan med sikte på picknicken på vingården. Efter en kvart nådde vi den som det visade sig välbesökta evenemanget. Det var precis som vi hade tänkt sig. God mat, gott vin och bra underhållning av ett Raggae band.

Inga njuter av picknicken och härliga underhållningen

Bandet spelade raggae och sångaren kom från Jamaica.

Nöjda drog vi hemåt. Denna gång tog vi vägen förbi Orlandos downtown för att se de få skyskrapor som finns, Orlando är en väldigt utspridd stad med otaliga köpcentran och villaområde

De få husen i Orlando som har flera våningar finns i  Orlandos downtown.

Florida 25: e januari. En dag för uppdatering av solbrännan

Nu är det bara två dagar kvar på vår semester här i Florida. Vädret har vänt och nu är det mycket varmare igen, enligt prognoserna här är det den riktiga våren som är på gång och temperaturen förväntas bli en bra bit över 25 grader.

Därför passar vi på att förbättra solbrännan, med andra ord ligger vi och slappar vid poolen.

En dag vid poolen

När klockan var halv två kom vår engelske hustomte och såg till poolen. Klockan fyra gick han då hade vi stått och pratat med honom under 2 och en halv timme. Allt mellan himmel och jord.

När vi kom in på vad vi gjorde i somrars och semestern i England så visade det sig  att han hade bott i Preston innan han för 5 år sedan flyttade till USA. När vi då berättade att vi hade åkt kanalbåt på Lancaster canal och ankrat vid Guy,s i Billsborrow blev han helt lyrisk. Det visade sig att det var 4 kilometer ifrån där han bott.

När jag hämtade kameran och visade bilder från Guy,s kända han till varje hus som jag visade. Vilken connection så världen är ändå inte så stor kom vi fram till.

Florida den 24 januari: En dag på Epcot center

Orlando är ju nöjesparkernas stad med Disney World, Universal Studios, Sea World och så vidare. Disney World är i sin tur uppdelad i flera parker, Magic Kingdom, Epcot, Hollywood studios, Animal Kingdom och Disney Downtown på en yta av 5 gånger 5 kilometer. Hela Disney området med Resorts, golfbanor med mera är 10 gånger 10 kilometer. All turism och staden är mycket uppbyggd kring dessa parker.

Dessa stora parker finns inom 2 mils radie ifrån där vi hyr vårt hus. Därför bestämde vi oss att avsätta en dag för att besöka en av dessa parker. Skall man besöka alla dessa attraktioner krävs förmodligen 10 hela dagar.

Vi beslöt att besöka Epcot center, som vi  besökte 1984 och som vi kom ihåg var den vi gillad mest.

Norge fanns här med deras vikingar och stavkyrka, kan man inte slippa Norge någonstans!

A

Platsen för avfyrningen till planeten Mars.

Fyrverkeri och ljusspel som inte gick av för hackor. 

Alla dessa parker har som sista punkt på aktivitetslistan ett ljus och fyrverkeri uppvisning klockan 21:00 på kvällen och för att orka med detta (vi är pensionärer) så bestämde vi oss för att relaxa på förmiddagen för att vid middagstid åka till parken.

Det var ett mycket bra beslut för när klockan blev 21:00 var vi ordentligt trötta. Då hade vi hunnit med en resa till Mars med en rymdkapsel med allt vad det betydde. Resa i tiden från universums skapande till Bill Gates garage. Vandring i 11 länder från Kanada i väster via bland annat Norge (skall alltid vara med) i Europa och till Japan i öster. Lunch intogs i Mexico och middagen intogs i Paris varuhallar.

Florida 23 januari: Åter en golfdag

Idag kändes det åter dags för en golfrunda, kanske den sista på denna floridaresa då min hustru har planer för andra aktiviteter de sista dagarna här i Florida.

Vi tänkte besöka den högst rankade (vår egen ranking) banan Ridgewood men när vi skulle boka den på nätet fanns inga passande tider. Då tog vi istället den näst högst rankade banan Legends uppe i Clermont.

Vädret har svängt och blivit svalare framförallt på kvällar och nätter. Förra gången vi spelade på denna bana hade vi en boll framför oss som var ena riktiga sölbockar och vi måste bryta på 16:e hålet på grund av mörker. För att undvika detta så tog vi nu en tidigare tid klockan1 och 22, men samma sak uppträdde igen så när vi var på 18:e hålet var det knappt vi såg bollen och kallt hade det hunnit blivit och dåligt gick det på de sista hålen. Usch vad tråkigt. Vilka lyxproblem man har.

Jobbigt det här med golf.

Den goda middagen (Babyspenat, brysselkål, oliver, tomater,feta ost, solrosfrön och valnötter tillsammans med Lakeridge vin med smultronsmak) och flera segrar i domino över hustrun samt en titt på hockeyns elitserietabell med Skellefteå i topp muntrade dock upp mig innan sängen väntade.

 

Florida 22 januari: Inget särskilt att göra dag

Idag blev det en ”inget särskilt att göra dag”. Lite solning, lite handlig, lite kontakter med Sverige, lite deckar läsning o.s.v. Börjar också tänka på återfärden till Sverige och de göromål som skall göras där.

Något att se fram emot

Pratade med Annika om att ställa om termostaten i pannan och höja värmen i huset innan vi kommer hem. Hon hade skickat så fina vinterbilder från Brunnby men som dock gav rysningar i kroppen. Lite skillnad blir det att titta ut från köksfönstret här på Lake Davenport Blvd 406 och köksfönstret i Brunnby.

KKK

Vy att minnas från köksfönstret när vi kommer hem 

Florida den 21 januar: Vinprovning och golf förstås

På resan från Citrus Springs och Wilson och Pearle upptäckte vi en vingård med vinodlingar intill vägen bara en 30 minuters väg från där vi bor. Har aldrig hört att någon producerar vin i Florida desto mindre druckit Florida vin. Därför bestämde vi oss att besöka denna vingård.

Som förväntat här i Amerika var allt upplagt för besökare. Filmvisning, rundtur, provsmakning av 10 viner och butik med en massa viner och prylar till försäljning. Allt var ändå smakligt upplagt liksom vinerna som vi testade så innan vi lämnade stället så hade vi flera flaskor med oss. Senare på kvällen njöt v av vinet till vår sallad och våra nötter. Vinet hade en härlig smultronsmak som verkligen matchade den sunda middagen.

Många viner fick vi pröva på, lite Floridasmak var det nog.

Inga i köpartagen

Familjeföretag som hade fina ägor för vinodling. Ett av få ställen i Florida.

Innan middagen blev det förstås en golfrunda, denna gång på en bana som hette Green Valley ett stenkast från vingården vi besökte. Denna bana rankade vi som trea bland de 11 banor vi spelat på.

Scoren efter 7 hål på Green Valley

hhh

Florida 20 januari. En oamerikansk dag

Idag tänkte vi leva oamerikanskt, inget bilåkande, inget intagande av fet mat eller något stress.Hur skulle det gå?

Bilen fick stå orörd på garageuppfarten

Jo, först en sovmorgon, sedan avslutade jag boken som jag läst den senaste veckan med namnet Glashuset, en spännande deckare av en Isländsk författare.

De var fint väder cirka 23 - 25 grader och  efter lunch (living food mat förstås) gick vi till fots till samfällighetens poolområde och solade. Det blev inget dopp då de tydligen hade slagit av uppvärmningen av poolen.

På kvällen blev det dock lite och avsteg från det oamerikanska.  Det blev pizza på en italiensk restaurangen. cirka två kilometer bort. Pizzan innehöll förstås grönsaker och så promenerade vi fram och tillbaks i mörkret.

Restaurangen Diromios  hade nyttiga pizzor inbillade vi oss.

Uppskattningsvis blev det totalt 6 kilometer promenerande under dagen och intag 700 kcal, oamerikanskt eller hur?   

Florida 19 januari: Tack och hej till Pearle och Wilson samt hemresa tillbaka till Orlando

Vi uppskattade verklige den stora gästvänlighet vi fick av Pearle och Wilson. Vi tackade för oss tidigt på lördagsmorgonen, Wison skulle spela golf, en scramble tävling tillsammans med Jack, och Pearle skulle till sjukhuset för att hjälpa dem där.

Det fanns stora varma kattor hemma hos dem.

På vägen hem hittade vi en ”Outlet” med golfkläder. Nu blir det en helt ny golfgarderob framförallt för Inga men även jag hittade några fina golfshorts.

Inspirerade av golfkläderna blev vi också inspirerade för en ny golfrunda. In på en Mac Donalds, koppla upp oss på siten ”Golfnow.com” och boka tid på en golfbana som hette Palisades, greenfee 20 dollar per spelare. Den låg invid väg 27 och som vi skulle passera på vägen hem till Orlando.

Återigen en fin golfbana som låg på en höjd invid en stor sjö. Här fick vi spela tillsammans med en man med namnet Eriksson. Det visade sig att hans farfars far hade utvandrat till USA i slutet av1800-talet. Efter lite mera snack kom vi fram till att farfars fadern varit finlandssvensk och bott i västra Finland. Mr Eriksson hade aldrig varit i Europa men var mycket intresserad av att göra det och hörde sig för om priser m.m... Med andra ord fick vi mycket att prata om mellan bollarna när vi väntade på att slå ut.

Jag försökte återigen tänka på Wilson:s ord ”You should be relaxad”-. Det kändes bra och det blev återigen en bra runda. Nu är det jag som spelar bra och för Inga går det lite tyngre. Kanske skall jag tänka nytt när det gäller hennes proffskarriär här i USA och tänka mer på mig själv istället. 

En avslappnad golfare på golfbanan Palisades klubbhus inför en ny golfrunda.

Florida 17:e – 18 januari: Besök hos Pearle och Wilson

När vi träffade Pearle och Wilson i mellandagarna bjöd de in oss att besöka dem där de bor här i Florida. De bor i något som heter Citrus Springs som ligger 2 timmars bilresa norr om Orlando och inte långt från Mexikanska golfen. De hade gästrum i sitt hus så de bad oss att även övernatta hos dem.

Återigen med ”Google maps” hjälp navigerade vi oss direkt till deras hus. Huset låg lite i utkanten av en mindre stad som hette Beverly Hills och låg ganska ensamt i en skog tillsammans med några andra hus.

 Vi togs emot med öppna armar. De berättade att de tillbringar vintrarna här i Florida. De reser med bil de 300 milen från Kanada någon gång i november och stannar kvar tills i början av april. Alla dessa pensionerade amerikaner (de är miljontals) som bor i norra USA eller Kanada och bor här i Florida på vintrarna kallas ”Snowbirds” berättade de.

De hus som de nu bor i köpte de för 6 år sedan. Innan dess hade de ägt ett annat hus i 15 år i ett fritidsområde som med kanaler var ihopkopplat till Mexikanska golfen. Det området hette Homosassa. De berättade också att huspriserna har mer än halverats efter det att de köpte huset 2007 på grund av finanskriserna och att det finns hur många hus som helst till försäljning till oförskämt låga priser.

Andra dagen hade de planerat för oss att på förmiddagen åka runt och visa vad som fanns i omgivningarna samt att på eftermiddagen Wilson, vännen Jack, Inga och jag skulle ta en golfrunda på golfbanan Twisted Oaks Golfclub. Både Wilson och Jack har spelat golf sedan de var 20 år och har också varit golfinstruktörer så både Inga och jag var lite skraja vad de skulle säga om vår hemmagjorda stil. Vi behövde inte vara oroliga trivsammare personer än Jack och Wilson är svårt att hitta, vi fick många goda råd av dem och framför allt att man skall spela avslappnat. Wilson menade att han förbättrat sitt spel med åren tack vare att han lärt sig spela mer och mer avslappnat med tiden.  Han sa hela tiden ”You should be relaxad” och det hjälpte, de sista nio hålen var det bästa jag spelat under hela Floridaresan.

En bild från rundresan nära det ställe de bott tidigare.

Det fanns även apor där några hette Inga och Calle

Golfbanan hette Twisted Oaks,  "Snedvridna ekar" det passade bra ihop med golfande Ekblomar.

På kvällen hade Pearle bjudit hem Jacks fru Jane på middag och ville att även vi skulle stanna på middagen och sova över en natt till. Det blev en trevlig kväll att höra deras berättelser. Jack och Jane hade bott på många ställen i USA men bor nu också på vintrarna här i Citrus Springs.

Det som också är gemensamt med dessa ”Snowbirds” är att de jobbar som volontärer. Både Pearl och Wilson hjälper till på ett sjukhus och det har visat sig att flera vi träffat på golfbanorna berättar samma sak.

Florida 16:e januari: En dag vid havet

Idag fick Inga ledigt från golfträningen av mig (managern) för att koppla av med en dag vid havet. Vi hade fått tips om att Orlanodborna åker till Cocoa Beach vid atlantkusten när de vill bada i havet. 

Dock ville jag kolla upp möjligheterna vad Annika Sörenstams Academy har för faciliteter som skulle kunna hjälpa Ingas utveckling som golfare. Hennes Academy ligger bara en mil från där vi bor.

Efter lite letande fann vi med hjälp av Google Map hennes golf-academy. Academyn var omgiven av en urtjusig  golfbana (greenfee 100 dollarfick vi veta). När vi gick in i bygganden som var själva Academyn blev vi mottagna som hedersgäster. En kille visade oss runt i träningsanläggningen (all utrustning för att analysera av svingar o.s.v.) samt avdelning där många av hennes pokaler var utställda.

Golfbilar med Annikas logga.

En av anläggningens rum med utrustning att specilstudera en spelares golfslag m..m.  

Nytt

Entrén till anläggningen, svenska penseér i rabatten det kanske Annika hade fixat för det har vi inte sett på andra håll här i Florida 

Efter Annika besöket drog vi öster ut till Cocoa Beach (ligger alldeles intill Cap Canaveral och Kennedy space center) , en timme tog det innan vi kunde sätta fötterna i sanden och vattnet. Lite bortskämda av det varma poolvattnet hemmavid, har gjort att 20 grader är för kallt för ett dopp. Promenaden i vattenbrynet och tre timmars solande på den härliga stranden var ändå en höjdare.

Denna del av stranden tillhör Cap Canaveral, trodde tidigare att det var namnet på NASA:s rymdraketavfyrningsbas men det var också en ort med fin badstrand.

Florida 15:e januari: Tillbaka i vardagen igen efter kryssningen

Då var vi åter tillbaka i vardagen igen. Vädret fortsätter att vara högsommar men nu börjar prognoserna på TV tala om att det högtryck som legat över Florida i två veckor skall ge vika och kallfronterna från norr (minusgrader i New York) skall i slutet av veckan börja styra vädret även här i centrala Florida. 

Dock inte lika kallt som i Sverige som vi kunde se i det mail (vit snö) som Annika skickade oss från Brunnby där hon hade tagit kort när Grillby Rör höll på att installera den nya vedpannan.

Annicas bild från Brunnby och installation av nya vedpannan. Micke Rundgren lyfter ned pannan.

Vardagen betydde golf, Inga var återigen med i Scramble tävlingen (start klockan 8:00 på morgonen) för ”äldre USA damer”. Denna gång blev prissumman ännu större än förra gången då hon nu tog hem priset ”närmast hål”. Att hon har så stora framgångar börjar jag nu förstå när hon berättar att många av spelarna i tävlingen har fyllt 90 år.

Som manager för Inga bokade jag ännu en golfrunda på eftermiddagen för att slipa en del detaljer på hennes inspel, då jag ser möjligheterna att hon kan tjäna ännu mera pengar på sin golf. Det blev en härlig runda i 30 graders värme på en kuperad golfbana som hette Sanctuary.

Inga stolt efter att bollen hamnat i hål efter ett fint inspel.

Vi fick också ägna mycket tid att i efterhand betala vägtull för resan från Miami till Orlando. När vi skulle åka av Turnpiken som motorvägen heter hade vi inga kontanter utan tänkte betala de 15 dollarna med kort, men det gick inte och den äldre mannen vid vägtullen blev upprörd för han tyckte att det borde vi veta. Efter 5 minuter hade han skrivit ut en lapp hur vi kunde betala avgiften i efterhand. Det skulle ske inom 10 dagar med postcheck i ett kuvert som måste utfärdas genom ett postkontor som har öppettider mitt på dagen. 

Byråkrati och gammalmodigt tillvägagångssätt finns även här men det gör inget för vi har mycket tid som pensionärer.

Florida 11:e – 14:e januari Bahamas kryssning med Norwegian Sky

Nu skulle Inga och jag uppleva samma kryssning som vi gjorde för 29 år sedan. Närmare bestämt 15:e till 18:e november 1984 då vi efter kryssningen fortsatte till Key West och förlovade oss .

Att tänka sig att det var 10 år innan mobiltelefonerna, internet och PC intog våra liv så visst borde mycket vara helt annorlunda nu.

Inte en dag äldre kände vi oss när vi skulle gå ombord på båten men vissa minnesluckor konstaterade vi när vi försökte minnas hur kryssningen hade gått till för 29 år sedan, men nu skulle dessa luckor fyllas.

Den båt som vi åkte med för 29 år sedan har nog skickats till andra delar av världen för den båt som vi nu skulle åka uppfattade vi som större och 20 år nyare och att den påminde mycket om Ålandshavs stolthet Birka Prinsess.  

Om det var minnesluckor eller inte så uppfattade vi att incheckningen hade förändrats. Det första vi fick var speciella betalkort som våra ”Visakonton” knöts till samt rymde alla fakta om oss och ett foto som togs. Detta kort skulle vi använda i alla lägen när vi handlade när vi lämnade båten o.s.v.,så borde det inte ha varit för 29 år sedan.

Att säkerhetstänkandet också har förbättrats var helt klart, innan vi lämnade hamnen måste alla passagerare vid en given tidpunkt samlas vid sin respektive livbåt som skulle användas om båten skulle sjunka. Det kändes betryggande.

I övrigt kändes allt som för 29 år sedan, drinkarna, fotografering med Miamis skyline som bakgrund, den härliga karibienatmosfären, den romantiska hytten, strandhugget på den öde ön Great Stirrup cay, stadsvandringen i Bahamas största stad Nassau, frukostarna och middagarna på båtens olika restauranger, kvällarnas shower i salongen Stardust, stunderna vid pianobarerna, med andra ord vi stormtrivdes nu lika mycket som för 29 år sedan. 

Det var varmt i Nassau under stadspromenaden, lite vätska skadade inte.

Inget hade förändrats varken Miamis skyline eller Inga

En dag på samma ö som för 29 år sedan Great Stirrup cay, men oj vad ön hade blivit tillrättalagd för kryssningsgästerna. Det var genuinare då.

Florida 11:e januari På väg till Miami och kryssning

Idag kom vi att tillbringa 6 timmar på Floridas vägnät. Vi är nämligen på väg till Miami för en fyra-dagars kryssning till Bahamas, presenten som Inga fick på sin 65-årsdag av alla fyra sönerna.

Väg 27 som passerar alldeles där vi bor går hela vägen ner till Miami och sträckan uppskattar vi är 35 mil när vi räknar om amerikanska miles till svenska mil.

Tidigare när vi åkt här i Florida så har jag upplevt att har det inte varit bebyggelse så har landskapet man sett varit träsk eller lite halvdjungel men nu fick vi uppleva även en annan natur. Minst 25 mil av sträckan var bördig åkermark. Var det inte apelsinodlingar så var det något grönt som de planterade som vi inte ännu kommit på var det är. Det kommer vi att forska vidare om. 

Det verkar som att de just nu skördar apelsinerna (vet inte om de kanske gör det året runt) då lång-lång tradare kommer lastade med enbart apelsiner. De är något större än Wegemans sädeskärror hemma i Brunnby.

En last med färska apelsiner. Lastbils hytten fick inte ens plats på bilden.

.

Återigen visade Inga på stor kompetens på kartläsning. När vi kom till Miamis utkant var det fortfarande tre mil kvar till färjeläget. Utan GPS (kartan var en liten reklamfolder) så snirklade vi oss utan felkörningar genom Miamis finmaskiga och trafiktäta vägnät till hamnterminal C:s parkeringshus där vårt kryssningsfartyg Norwidgen Sky låg och väntade.

Att Norge skall vara med överallt men kaptenen var svensk.

 Bedriften kanske inte var så stor, Tobias och Peter körde också bil till Miami och övernattade på hostel på Miami Beach:s Strip och på dem verkade det som att det endast fanns en stor landsväg dit och att det inte gick att köra fel.

Vår Toyota Yaris instrumentpanel visar 82 grader Farenheit (28 grader C)  samt en hastighet på 70 miles/hour (115 km/timmen) när vi närmade oss Miami.

Florida 10 :e januari Jag är gift med ett golfproffs på USA-touren

Jag har upptäckt att jag är gift med ett golfproffs på USA touren. Idag startade Inga med att spela 18 hål i en scramble turnering för damer på golfbanan där vi bor. Hennes fyrboll belade en andraplats och hovade in många dollar. Sedan var det hem för lunch för att därefter spela ytterligare en 18-hålsrunda på Legends Golf & CC.

Legends ligger i Clermont 15 minuter ifrån där vi bor och var en trevlig bekantskap och som vi rankar som nummer 2 bland de banor vi spelat på.

Vi kom i samma boll som en New York –bo som på vinterhalvåret bor i Tampa 2 timmar från Orlando. Han spelade ungefär på samma nivå som mig, däremot briljerade ”proffs-Inga” med flera par på den svåra banan.

Legends golfbana rankar vi som nummer 2 på de banor som vi hittills spelat på.

Svårt par 3-hål som proffset Inga gjorde par på.

Vi fick nu också uppleva nackdelen att vem som helst får spela på banorna här, de kräver inget grönt kort som hemma i Sverige. Bollen som var före oss var förmodligen fyra nybörjare och de tog lång tid på sig på varje hål De kändes som om de minst slog 10 – 12 bollar på varje hål . Trots att alla hade golfbilar tog rundan över 5 timmar. Däremot så verkar alla acceptera det.  New York:an (han var polite) förklarade det med att man inte skall stressa på banan utan att ta det lugnt och ha trevligt det när man spelar golf.   

Golfbilar saknas inte. Detta var ett av garagen till golfbanan Legends.

Florida 9 :e januari En slappardag för pensionärerna !!!!!!!!!!!

Nedan följer bilder från slappardagen

Livingfood frukost och med nya golftröjan

Något som flyter i det 35 gradiga poolvattnet

Solstolarna där lässtunderna intas mellan poolbesöken.

Nu sitter vi denna byggnad. Det är ortens bibliotek där vi har uppkopplingen mot internet. I annat fall sitter vi på en parkering till Lowes byggvaruhus som har väldigt snabb wifi har vi upptäckt.

Florida 8 :e januari Prognosen är högsommar

Nu har Inga och jag återgått till det invanda pensionärslivet. Man märker som pensionär att tempot är högre när man är fler i huset.

Varje morgon slår vi på TV:n som har en kanal som alltid visar vädret.  Idag berättar de att de kommande 5 dagarna skall det bli 80 (28 – 29 grader Celsius) grader eller varmare, det säger att det är mycket varmare än normalt och motsvarar vädret i oktober eller april. Vi tackar och tar emot.

Strålande tider

Vi har haft problem med vår pool. Vi hade betalt en summa pengar för att få den uppvärmd när grabbarna var här. De första dagarna funkade det men sedan gick något sönder och ”engelska husfixaren” kunde inte fixa det själv utan måste vänta på reservdelar. Detta innebar att vi badade men det var lite ”kallt”, men i måndags fick de fart på den och vilken värme det blev, mer än badkarlsvärme 35 grader Celsius. Så nu blir det morgondopp, förmiddagsdopp och kvällsdopp.

Återigen tog vi oss en golfdag, hittade en bana söder om Lakesand som är en stad ut mot Mexikanska golfen, tog ett tag innan vi hittade dit men vi hann med de 18 hålen innan det blev mörkt. Denna gång spelade Inga bra golf, säger inget om min insats.

Med den huvudbonaden går det inte att spela bra golf, eller??

När vi kom hem satt vi i vårt uterum fram till klockan halvtolv i 23 grader värme och spelade tvåmans partiange. Ett spel som Patrik och Linda lärde oss. Ett spel som förloraren blir hysterisk av och det var inte jag.

Florida 7 :e januari Nu blir vi själva i huset igen

Vad tiden går fort när man har roligt. Nu är dagen när den yngre generationen åker hem.

Tur för dem är att vädret denna måndag är regnigt och småkyligt så att omställningen till Sverige inte blir så stor.

Patrik, Linda och Oliwer åker ett tidigare plan (klockan 11:30), Tobias och Peter åker ett plan som går tre timmar senare så vi skjutsar dom till flygplatsen. Vi börjar nu kunna den vägen rätt bra men försöker nu hitta alternativ så det blir lite mer spännande. 

Fika på flygplatsen i väntan på avresa

På gång till säkerhetskomtrollen

På vägen hem besöker vi ett antal köpcentra och tittar vad de har att erbjuda. Det blir lite klädesköp, hittar en tröja som blir perfekt vid kalla veterangolfdagar kommande sommar i Orresta .

Florida 6 :e januari Dagen före innan yngre generationens semester är slut

Vi hade tidigt bestämt oss för att ta en sista en sista golfrunda med grabbarna. Ännu en gång gick vi på ”engelske husfixarens förslag” en renommerad bana i Clermont som hette ”The KingsRidge course”. Clermont är Floridas alper så han lovade en kuperad bana där utslagen kunde ligga på en bergstopp och greenerna långt nere i dalen eller vise versa.

Vi hade också sagt att det skulle få kosta vad de kosta ville. När vi hade betalt allt, fyra greenfee, två golfbilar, hyrda golfset till grabbarna så blev priset knappa 200 kronor tillsammans. Helt otroligt de är en halv greenfee för en spelare i Orresta en helgdag.

Det där med berg och dalar var dock överdrivet även för en som kommer från platta Uppland. Orresta hål 12 står sig bra i denna konkurrens med hålen med största höjdskillnaden på den här banan, men jag förstår Jeff (husfixaren) för alla andra banor har max en meters höjdskillnad så platt är hela Florida.

Resultatet av rundan denna gång blev att Peter och jag själv hade lägsta ”scoren” men då slog Peter ut från vitt och jag från gult.

De konstiga färgerna beror på att kameran var inställd på "Ljusrör".

Efter rundan var vi uthungrade och kollade av de hundratals vägkrogar som finns. Vi fastnade för en italiensk restaurangkedja Carabassa. Perfekt miljö, mycket trevlig trevlig servitris och maten och drycken var också perfekt. Det blev med andra ord ännu en gång avsteg från ”Livingfood andan”.