Återigen smattrade det av regn på taket i husbilen när vi vaknade och det fortsatte långt in på dagen. Campingen Invercoe som vi bodde på under natten, låg fint belägen vid en havsvik, i Norge hade det kallat det en fjord.
Vi hade utsett en väg vi skulle köra för att komma till färjan som skulle föra oss till ön Islay.
När vi lämnade campingen kom ägaren och fråga var vi skulle åka. Då föreslog han vägen via Oban den är vacker och den får ni inte missa menade han även om den ibland är smal och krokig.
Vi gjorde som han sa, även om Inga tvekade, men vi såg inte de fina vyerna genom alla droppar på vindrutan, men vi uppfattade ändå att staden Oban som hade många fina” rounds about” bland alla andra 10 000 000 som finns på den brittiska ön. Många av dem är bara målade på gatan och andra är jättestora och har flera trafikljus. Detta är rondellernas hemland.
Det han inte talade om var att vägarna var så trånga och kurviga och att bilar inte kan mötas. Inga som sitter mitt i vägen till höger när jag kör, fick hicka många gånger då mötande lastbilar kom mot oss i hög fart.
När vi närmade oss färjan hittade vi en rastplats och det blev fika med banan i husbilen med inliggande vatten samtidigt vi stämde av resplanen på datorn.
Ön Islay är 3 mil från norr till söder och vi drog direkt till södra sidan av ön för här väntade vårt första whisky destelleri. Det blev visning och provsmakning, nu börjar vi förstå det mesta hur det går till att tillverka whisky, även om ett antal frågetecken återstår. Dock föll Lagavulinen inte riktigt i smaken det blev inget köp.
Port Ellen var inte stort nära i klass med Brunnby trots att det var den näst största orten på ön som har 3 000 innevånare. Vi hittade en plats att ställa husbilen och tog en promenad ned på byn. Byns största varuhus syns på bilden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar